Gunnar Vägman

Jag har sett honom
Sitta bland unga
Invid dörren på
Hemgjord stol
Jag har hört Gunnar
Vägman sjunga
Till sin gnälliga gamla fiol

Jag kan minnas den
Reslige finnen
Och hans blick under
Buskiga bryn
När han drog sina
Fagraste minnen
Från sin ungdom i
Mattina byn

Det var skämtsamma
Låtar från logen
Och visor han själv
Hade smitt
Han var gammal som
Bygden och skogen
Och hans hår var
Glesnat och vitt