Ronjas Visa Vid Lägerelden

Nu är det natt över jorden
Och stjärnorna skiner kallt
Bergen och skogorna sover
Och det är mörkt överallt

Bara min lägereld lyser
Med svarta natten omkring
Och jag er alldeles ensam
Men det gör mig ingenting

Jag tänker på lägereldar
Som en gång har brunnit och lyst
Och alla dem som har suttit
Och stirrat i gläden tyst
Eller kanske sjungit visor
Om hur konstigt allting er
Med mörker och natt och stjärnor
Och eldar och allt sånt där

Fast ingen av deras visor
Blir nånsin sjungen igen
För deras eldar har slocknat
För so länge länge sen

Men min eld min eld
Den brinner och loser och wärmer nu
Och jag sitter här och sjunger
Dudelidudelidu

Och vaktar min eld i natten
Tills den har brunnit ut
Och tills himmelen har ljusnat
Och natten har tagit slut