Zigenerskan

Jag är en zigenerska ur främmande land
I bruna hemlighetsfulla händer håller jag korten
Dagar gå efter dagar enformiga och brokiga
Trotsigt blickar jag människorna i ansiktet
Vad veta de att korten bränna
Vad veta de att bilderna leva
Vad veta de att varje kort är ett öde
Vad veta de att varje kort som faller ur min hand
Har tusenfaldig betydelse

Ingen vet att dessa händer söka något
Ingen vet att dessa händer sändes ut för länge sen
Att dessa händer äro välbekanta med alla ting
Och dock röra vid allting i en dröm
Det finnes endast ett sådant par händer i världen

Dessa underbara rovhänder
Döljer jag under den röda duken
I trots och svårmod ringprydda och starka
Dessa bruna ögon skåda ut i ändlös längtan
Dessa röda läppar brinna i en eld som icke slocknar
Dessa sorglösa händer skola göra sitt värv
I den dystert eldskensfärgade natten