Hälsingemörker

Genom ris över sten och rot
På välkända stigar jag styr min fot
En bortglömd gammal stark urkraft
vilar så tryggt under mitt stövelskaft

Mörkblå kullar i skymningens ljus
Krönta av gransilhuetternas sus
Lugnet sänker sig i mitt bröst
Nattliga väsen som följer min röst
 
Urminnestider har tagit värn
Under ytan på spegelblank tjärn
Var tog den vägen, ungdomens dans
Vettlöst vi dansar fram som i trans

Jag öppnar mitt sinn och välkomnar in
En renande kraft jag inom mig haft

Min ungdoms skog genom vind viskar ömt
ger mig mina svar på de frågor jag glömt
i Hälsingemörkrets stillhet och ro
Långt från det larm som berövat min tro

Urminnestider har tagit värn
Under ytan på spegelblank tjärn
Var tog den vägen, ungdomens dans
Vettlöst vi dansar fram som i trans