Vårsamba

En morgon när han vaknade så var våren redan här
Han var skumögd, trött och bakfull, rätt så seg
Hon tog sig genom fönst - ret som en galen samba i april
Och tog han där rätt upp och ner

Hon dansade runt i rummet som en drogad virvelvind
Som en fé som ville väcka bergatrollen
Så sprang hon fram till fönstret och skrek: "Vår tid är kommen!"
Och hon sträckte sina armar upp mot solen

Då sa han: Akta dig så du inte bränner dig, akta dig
Akta dig så du inte bränner dig, akta dig

Ja, där var han nu i pollenstormen tagen på bar gärning
För sin vinters inåtvända snöerier
Flugorna i fönstret hade kvävts av allt damm härinne
Trött på alla midnattssvärmerier
När dom setat och förgiftat sig som indiska fakirer
Och tragglat hit och dit om ditt och datt
När han torskat dit på kärleken, den olyckliga kärleken
Med huvudet in i väggen sprang han glatt

Han frågade henne om en massa saker som hon inte visste
Hon sade bara: För stor kärlek gör illa en
Men han vägrade att tro det, ja han kunde inte tro det
Och så gav dom fan i vad som hände sen

Men akta dig så du inte bränner dig, akta dig
Ja, akta dig så du inte bränner dig, akta dig

Men nu var våren här och sopa undan alla spår
av all smärta här långt nere under snön
Och han rände runt i kvarten och damma upp hans golv
Det behövdes efter hans vintersömn
Dom fick skynda sig till tåget för det gick inte så många fler
Han halvsov när dom stod där på perrongen
Sen åkte hon iväg emot våren
Och han gick hem och gjorde den här sången

Han sjöng: Akta dig så du inte bränner dig, akta dig
Ja, akta dig så du inte bränner dig, akta dig
Ja, akta dig så du inte bränner dig, akta dig
Ja, akta dig så du inte bränner dig, akta dig