Totus Anctus

Visst, det finns optimism i min skalle
Men inget värt att nämna
Då det dränks i tusen ton av pessimistiska reflektioner
Och tiotusen iskalla slag i ansiktet

Verkligheten har väckt mig från min förnekande dvala
Och jag ser svart
Svart som råttan som gick i fällan
Jag tycks avsky det mesta och de flesta

En kraftig överdos av personliga problem
Likaså dras jag sakta ner av det omkring mig
Idioter, fittor, lögnare, svikare, parasiter
Ja, många är ni som jag mer än föraktar

Ni har alla två ansikten, förneka om ni kan
Jag är inte bättre själv, men nu kokar jag
Av all ilska jag samlat på mig under mitt liv
Orkar inte reflektera mer, måste fan agera