Tjuvarnas Konung

Se tjuvarnas konung, han hastar
Ur valsen som nyss tagit slut
Sin kappa kring axlarna kastar
Och skyndar i parken sig ut
Vad var det som rörde hans sinne
Och gjorde hans panna så blek?
Kan hända ett fasansfullt minne
Begånget i lidelsens lek

Han ägt varken far eller moder
Genom livet han gått utan stöd
Som barn med en jämnårig broder
Vid rikemans bord tyckt sitt bröd
Så blev han en son utav gatan
Förförd uti ungdomens år
Så sattes hans namn uppå kartan
Av Stockholms förbrytarekår

Han börjar att saknas i salen
Men vem utav tjuvarnas rim?
Kring borden går fyllda pokalen
Men tjuvarnas konung ej finns
Hans drottning, den fagra blondinen
Av lättsinnig glädje förstörd
Hon blev i sin fagraste ungdom
Av tjuvarnas konung förförd

Hon börjar att söka i salen
Med oro så vacklande tung
Hon frågade vem som hon möter
Om de ej sett tjuvarnas kung
Så får hon då höra av vakten
Att han uti parken flytt ut
Hon gångar sig ut för att söka
Och finner så honom till slut

Hon gångar då fram till hans sida
Och viskar så ljuvligt hans namn
Men han tyckes endast förbida
För honom känns livet så kallt
Ett skott hördes ljuda i natten
Ett anskri och allt är snart slut
På marken låg tjuvarnas konung
Som det levandes antal ströks ut