Slumrande Råttor

mitt skepp har börjat sjunka
och hajarna vädrar blod
slumrande råttor vaknar till liv
och biter i nyfött mod

nattens hyenor tjuter
lika falskt som alltid förr
och hon som ej fruktade stormen
hon reglar nu noga sin dörr

många vet hela sanningen
men upplåter aldrig sin röst
det sitter där tysta i mörkret
och släcker sin egen törst

så lyser då åter solen
över dessa stackars kräk
som för evigt kommer att minnas
sin falskhet och sitt svek