Balladen Om Den Danske Fogden

Ack låt mig förtälja det hemska som hänt
På grund av en främmande herres accent
Det var uti jultid och snögen låg ny
När fogden från danmark red in i vår by

Och knäna de dallra som skallror på aller
Ty ve den som trilskas när fogden befaller
Och ryggarna vättes av skräck när han sa

För ingen be grep
Vad han ville ha

Man djärvs inte fråga vad dansken just sagt
När dansken bär svärd och regerar vår trakt
Men hur det nu var ställdes öltunnan fram
Samt sillkorv och dillfett och nyrostat lamm
Vi samlade ringar och mynt i en låda
Och gav allt vad skatter där fanns att uppbåda
Men fogden blott skaka sitt huvud och sa

Och gud allen visste
Vad han ville ha

Så Sop-Tykos dotter med nerdelen bar
Blev buren till fogden och sedan en karl
Vi pryglade Lill-Grim i hopp om att det
Var blåslagen dvärg som han kom för att se

Men fogden såg sur ut och nu spreds paniken
Vad krävde hans nåd för att ej bli besviken
Vi rände och rev mens han skrek som förut

Och ingen begrep
Ett ord av hans tjut

Vi målade fåren och hängde vår präst
Vi reste ett kors med en uppspikad häst
Vi tvinga ner mormor i grävlingabot
Och Gorm gav till fogden sin kapade fot

Och barnen blev malda till mjöl uti kvarnen
Och byn brann och snart var det bara jag kvar men
Jag iddes ej bry mer om fogden som tjöt

Bland likhögar hästkors och lågor som röt

Jag sa far åt satan med makten och skatten
Och satte mig matt ner vid brunn och drack vatten
Sen räckte jag skopan till fogden som sa

För det var en klunk vatten
Som han velat ha