Stigmata

I fruktan syr ni ihop oss men vi skär oss öppna igen
I rädsla tvingas ni inse att kroppen bara är vår när vi blöder

Stigmata

Inget värde, hud blir kött, blir blod
Ingen känsel när alla nerver skurits av
Ingen vilja, apatin försvinner när jag skär
Ingen kärlek, själv i världen, ensam kvar

Stigmata