Dagarna

En gång kom kärleken helt av sig själv
När vi sjöng varann till söms
Och du lyste upp vart ögonblick
Med tanken fri
Och bländad av vår kärlek reste vi

Visst går ju dagarna fort nu min vän
Om du tvivlar ja, så känn
Det ena som det andra uti vinden bär
Och tiden som vi har den reser där
Ja, tiden som vi har den reser där

Lova att vara hos mig varje dag
Ja det lovar vi i lag
Sen gav jag dig en ring, ja det var lättsint gjort
Så skingrades den dagen lika fort
Så skingrades den dagen lika fort

Så långt, så långt
Så långt som vinden klarar att jaga böljorna, så
Så långt, så långt
Så långt som vinden klarar att jaga böljorna blå

Dit ska jag följa dig min vän
Där ska vi finna det igen

Därute hotar faror som drar oss från varann
Vad visste vi om det den tid då våra hjärtan brann
Och jag har burit dig på armen genom skog och över fjäll
Och du har hållit mig i handen över kalla berg och häll

Och jag har sträckt mig efter dig
Och du har sträckt dig efter mig

Så långt, så långt
Så långt som solen sträcker sig över böljorna, så
Så långt, så långt
Så långt som solen sträcker sig över böljorna blå

Dit ska jag följa dig min vän
Där ska vi finna det igen