Kantbollar Och Ufon

Det finns ett gammalt hus i centrum
Väggarna sjunger där ibland
En bortglömd sång om gamla vänner
Och hur vi bildade ett band
Dit kom kantbollar och ufon
Vi som letade sammanhang
Men till eliten var det ljusår
Och vi var nog nöjda med vår rang

Vi skulle ge oss ut i världen
Men hur samsas man om väg
Varje människa har sin egen
Och vår, den delades just där
Du sa, jag måste bli nåt annan
Jag kvävs om jag blir kvar
Var som helst, kan inte stanna
Jag måste ge mig av

Min tonårssommar, kalla nätter
Långt borta nu men ändå här
Jag önskar jag mindes lite bättre
Fast jag tusen minnen bär
Det går en grusväg från mitt hjärta
Ner till dammen, över bron
Vi var sorglöst unga, utan svärta
Utan mognadens reson

Men under gipset och fasaden
Bakom väggcitat från Ernst
Sitter tonårsklottret kvar än
Och det kanske undrar var vi är?
De ackorden som vi skramlade
Tid och tempo, allt är bytt
Allt ungt måste bli gammalt
I jakten på nåt nytt

Nu har de byggt om hela huset
Om man inte vet, finns inga spår
Rött och fint, sten över gruset
Utan äggkartongsdekor
Jag antar sånt man får med i graven
Är ett lapptäcke av ord
Små fragment av en helhet
Som gaffelmärken på ett bord

För varje vår som kommer
För varje träd som står i blom
Blir det fler och fler som glömmer
Ännu en sida suddas tom
Men när jag går förbi där
Hör jag sångerna igen
Du ska veta att det finns en kvar här
Som minns dig än
Det finns en som minns dig än