Landet I Fjärran

Jag bodde en gång i en stad
Jag gjorde mina pass på krogen
Jag var dagarnas dräng och nattens kung
Vänner kom och gick
Jag gav historier från skogen
Åt främlingar och folk med vilsen blick

Jag bodde en våning ovanför
Två dörrar stod som syskon
Den ena gick till mig
Den andra var stängd
Bakom lås och larm
Fanns väggar byggda av sagor
Där verklighetens bojor
Dyrkats upp

Men landet i fjärran
Jag saknar efter dig
Jag tror jag gått i fällan
Som gillrades för mig

Jag stod vid fönstret varje natt
Och såg samma park och gata
Jag såg samma måne stiga
Som en gång var din
Och i parkens mörka hörn
Låg porten till ditt rike
Men jag fann aldrig nyckeln
Som skulle bli min

Var finns drömmen
När är tid att säga adjö
Var finns vägen
Till mitt Gröna Ängars Ö
Jag vet jag längtar
Vasastan blir aldrig mitt hem
Var finns drömmen
Bland betongen och sten

Vi går långsamt ner mot sjön
Min fru och jag och barnen
De springer runt oss med lätta steg
Den jag en gång var
Långt där borta där i staden
Låt aldrig den vilsenheten drabba er

Men landet i fjärran
Jag hittade till dig
Jag tog mig ur fällan
Och fann sagorna för mig