Ångestens Högborg

I en kvalmfylld andlig öken har jag sett dem gå
Drabbade av själasoten håglösa med ilska i synen
Det är som sorgen aldrig skulle lämna deras ögon
Som om sinnet hade svartnat för evigt

Sammanträngda på ytor små
Lager på lager (i boningar grå)
I ångestens högborg
Under jorden hastar de jagande sökande ingenting finnande
Varför stannar de aldrig upp

Innan ni er fredliga gömma finner
I susande lundar tvingas även ni till vila
Inte en stilla undran en rasande fråga
Varför stannar ni aldrig upp

Oändligt upplyst för alltid höljd i mörker
Inga stjärnor ser jag lysa här
Vilka skalder dikta i denna dimma
Vilka målare sina verk här färgar
Oändligt upplyst för alltid höljd i mörker
Vilka målare sina verk här färgar