Den Gruvlige Kniven I Delsbo

I hälsingland
Allt uti delsbo socken,
Förövades alltjämt
Så svåra dåd.
Men se han bör
På själva stupestocken,
Den värsta boven
Dödas utan nåd.
 
Uti en by
Däruppe fanns en bonde,
Vars hustru ung
Och mycket vacker var.
Men hon blev frestad
Utav just den onde,
Och så till otrohet
Och brott det bar.
 
Ty älskaren
Av älskarinnan driven,
Gick ut att söka
Upp en mördare.
Så fick han fatt
Uti den grymme kniven,
Och aldrig fanns
Det någon grymmare.
 
Och kniven tövade
Ej alls med dådet,
Ty bonden snart
I sängen dödad fanns.
Han riktigt simmade
I röda blodet,
Men hustrun gladde
Sig förutan sans.
 
Nu hade kniven
Trätt på brottets bana,
Och nya brott
Han gjorde mer och mer.
Det sägs han fick
En riktig mördarvana,
Och sökte ständigt
Efter offer fler.
 
Han sålde brännvin
Som så många andra,
Och hjälpte till
Med både rån och stöld.
Och för hans grymhet
Fick till döden vandra,
Hans älskarinna
Flickan anna sköld.
 
Det blev rannsakning
Där som brott sågs stiga,
Som onda andar
Ut ur jorden opp.
Och snart för rätten
Sågs en delsboliga,
Till trettiotvå
Man räknar denna tropp.
 
I allt man ser
Hur vist försynen medlar,
I strid med ondskans
Härskare herr hin.
Ty man fann
Även falska tusensedlar
En vacker dag
Hos handlaren sjödin.
 
Uppriktigt kniven
Sina brott bekände,
Fast andra nekade
En smula fräckt.
Till dessa brott
Ett faseligt elände,
Som tyckes bo
Bland nutids delsbosläkt.
 
Man riktigt ryser
När som man berättar,
Hur mycket brännvin
Som i delsbo dväljs.
Det är just inga
Vanliga små skvättar,
Nej tiotusen
Tals av liter säljs.
 
Och må den
Gräselige grymme kniven,
I annan värld
Ett bättre sinne få.
Och utav ångern
Ifrån synden driven,
Försonad in
I evigheten gå.