Stjärnorna Blinka

Stjärnorna blinka
Ner på min ödsliga stig
Stjärnorna vinka
Tröttade vandrarn till sig

O den som hade
Vingar som fåglarna har
Bröder hur glade
Skulle ej dit upp vi dra

Ser du på randen
Utav den gyllene ön
Lysande i lunden
Står där en ängel så skön

Vänligt han nickar
Ner till vår ödsliga jord
Ser du hans blickar
Hör du odödliga ord