Vaka
Urferd
4:57Bortom härden, vilan hägrar Vinden pina, vidden kalla Frosten bita, brödet tryta Sörjen ej, äran stundar Färden är nu som fordom ändlös, genom urbergens vindlande vrår. Däruti höljs svaren och stillheten. Så låtom vredens ok kväsas, ty vårt väsens svultna käftar törstar efter vila