Stjärnfall

Långt bort i oändligheten
En stjärna någonstans
Sliter sig ur ingenting
Kosmisk dissonans 

I den eviga natten
I tomhetens höjd
Så tonlös och bister
Ur ingenting förtöjd

Men om jag mister
Allt som ger mig liv
Äro min förtvivlan 
Det enda adjektiv
Som beskriver mig
Det som river mig
Ute I oändligheten
Upphör våra drömmar

Hela existensen var ett helvete
Ett minus, ett inte

Evig vinter i mitt bröst
Stationär i labyrinter
Här finns ingen tröst

De som faller sist i vår sista episod
Skall gråta ur sig ursäkter utan mod
I den sista av begravningsakter
I svart bränd jord

Hjärtan brister 
Det stod i gamla skrifter - allt var meningslöst Jag stirrar blint i ingenting
Jag vet inte längre vad jag vill

Hypoxisk av mardrömmar

The cycle is broken once for all

And then tomorrow dissolves forever Nu stannar tiden
And no tomorrow will see no future Upplöst av Universum
And then tomorrow dissolves forever Nu brinner mörker
And no tomorrow will see no future Stjärnfall som renat tiden"