Ro

Stilla den törst om ändlös sömn
Spika mig fast i Sednas kött
Svälj ankaret av tid och dröm
och allt blir återfött
Stilla den lust om ofärd och fördärv 
Kedja mig fast i Sednas svans
Svälj sol som gav oss liv på denna jord 
Nu skall jag äntligen få ro

Nätter så långa, de tycks aldrig ta slut 
Jag skär genom vågor av förbjudna beslut 
Oändliga stränder, klippor och skär 
Ett omöjlig mål i horisonten så skär

Stoftmålad dimma, i motljus som bär
En vagga av ångest och förlust
I vår moders döende barm

Mörkret så digert
Oändligt och svart
Världsalltets himmel
Evighetens natt

En dimridå av flytande sorger
Kosmiskt återförvildande
Det bleka skenet av slutet
Vi ser nu döden under vår himlapäll
Det som en gång var stjärnklart
En skugga av forna dar'
Nu våldtas universum,
av det som finns kvar

Våldta universum
Du skall blöda för oss
Du har bränt upp allt hopp
Du slukar tid och rum

När inget längre betyder någonting 
När det inte finns nått mål 
Jordens mitt på ett ögonblick
Pulveriserat i ett stort svart hål
Det sista vaga ljuset
Som tränger genom natten
Ett stjärnfall, ett missfall,
en iskall kristall 

Snälla ge mig ro
Låt mig få ro
Snälla ge mig ro under Gjallarbron"